En ängel besökte oss

På Lucianatten i den mörkaste vintern flög hon ner från himlen och in i våra hjärtan. I den mörkaste tiden spred hon ljus och kärlek i våra liv. Och hon visade oss vad villkorslös kärlek var. Hon älskade och ingen kunde stå emot hennes kärlek. Med sitt milda sätt tämjde hon de räddaste. Under ensamma kvällar satt hon på våra axlar och spred värme och ljus. Många ord kan skrivas om meningslösa stunder som blev meningsfulla när hon var med. Många var de som fick träffa henne och hon lämnade ingen oberörd. Så en blåsig novembereftermiddag bestämde hon sig för att lämna sin kropp och flög tillbaka till himlen.
Vi ska minnas dig med glädje som det ljus i mörkret du var!

Om inre vetande och rädslor

Det händer ibland, väldigt sällan nuförtiden förstås, att jag jagar upp mig själv och blir riktigt rädd. För demoner, inkäktare eller omkringstrykande massmördare. När jag var tonåring lärde jag mig att hantera den rädslan genom att slå en cirkel av ljus runt mig och kalla på mina egna skyddsandar. Och när jag har tvivlat på deras existens har min logik ändå vunnit i och med att jag kunnat säga mig själv att om de r overkliga så är definivt också alla demoner det och i den tryggheten har jag funnit lugn och harmoni igen.

På min tantrayoga håller vi på med muladhara chakrat eller rotckakrat som man också kallar det. Det är det chakra som  styr över vår överlevnad och självklart vilar alla våra rädslor gällande livet och kroppen där. Det började med första veckan att jag kände mig väldigt aggressiv och jag reflekterade lite över vart all ilska kom ifrån och hur svårt det var att bibehålla mitt lugn och den harmoni jag känt så mycket dagarna innan. Sen dök paranojan upp. Hade mardrömmar och en rädsla för mörkret som jag inte upplevt på år och dagar. Vågade knappt gå runt i lägenheten och dubbelkollade x antal gånger att dörren var låst. Effekterna av att väcka blockerade energier i rotchakrat – obefogad rädsla, mardrömmar och aggressivitet. Jahapp, där fick det sig en förklaring då… Och hur löser man det då? Genom att fortsätta med samma asana-s (yogaställningar) som väckt skiten och att affirmera trygghet så klart!

Den tonåriga Josefine var inte så dum hon… Jag hittade en gammal dagbok från åttan, så mycket vishet som gömde sig där, inte så mycket konkret handlande efter den visheten, men vetskapen fanns där redan då. Och Hanna sa det så bra för ett tag sen. ”Du litar så mycket på alla andra men innerst inne vet du redan allt, du måste börja lita på dig själv!” Och ja, så är det nog. I mitt hjärta bor all sanning, det vet jag ju, jag har bara glömt bort det.

Harmonisk dag

Att vara passionerad öppnar upp hjärtat.
Så mycket kunskap det finns att hämta, så mycket som är intressant och i finnandet av det som är intressant öppnar det upp suget att veta mer om det som ligger i periferin också.
Och entusiasmen öppnar hjärtat för kärlek och glädje och överflöd som man vill sprida runt sig som gåvor, som frön. En harmoni har infunnit sig och en enorm tacksamhet.

Tack för alla dörrar som öppnas, alla underbara människor jag får möta på min färd genom livet och tack så hemskt mycket för internet!

Hjärnsnurr

Snurr snurr snurr.. Varför gick jag fel där? Och varför såg han ut som honom? Är han här? Borde jag göra något nu? Vad känner han? Vad känner jag? Vad är meningen? Vad är meningen med livet? Finns det ett rätt sätt? Finns det en mening? Vem är jag? Vad vill jag? Och spelar det någon roll egentligen? Vad är klart? Vad är drömmar? Vad är tankar? Vad håller jag på med?

Ibland är allting kristallklart eller åtminstone kärleksfullt och tålmodigt väntande på klarhet. Och ibland så lägger sig huvudet i… Dimmor mina vänner, de har vi pratat om förr…

När tanken tystnar får hjärtat tala.

Hösthimmel

Jag tror att jag för första gången på väääldigt länge är kär utan att vara olycklig. Och detta trots att jag inte har någon aning om vad föremålet för min affektion känner för mig eller om det ens är det minsta möjligt att vi kan vara tillsammans i slutändan.

Men jag antar att universum lärt mig att det inte handlar om någon annans känslor, utan om mina.
Utanför fönstret går solen ner över höströda löv och färgar himlen i de mest romantiska färger. Älvan på min ena axel dansar, skrattar, sjunger och ler och på den andra sitter  fågeln och gosar kärleksfullt mot min kind.
Det är en bra kväll.

Ok jag erkänner…

Att jag tycker om dig. Att jag älskar din lekfullhet, ditt allvar, ditt djup, ditt leende, dina ögon, ditt fåniga skratt, dina matvanor, haha, ditt sätt att leva. Att jag fascineras av ditt sagoväsen. Att jag beundrar din lättsamma attityd. Att jag tycker om din vilda spontanitet. Att jag förtrollas av ditt trummande och att din röst får min kropp att pirra och mitt kattjag att spinna.

Och så 10 minuter senare…

Aj!!!

Jag slår för det mesta inte på andra, jag slår på mig själv, men jävlar vad hårt jag slår..

Aj!!!

Det som gör mest ont är när jag tänker att jag själv sabbat för mig.

Och jävlar vad ont det gör…

Så dansar vi…

Jag har känt när jag sett på dig ibland, att vi hör ju ihop på något vis. Vi passar ju ihop på något sätt. Men det är så mycket saker i vägen, så mycket bråte, så mycket anpassning, så mycket rädslor, så många borden, så många rädslor för borden. Så långa avstånd. Så mycket som hindrar oss att se det som verkligen är där.

Jag vet inte ännu vem du är för mig, men det är ok. Jag försöker inte sätta mig över mina känslor för dig. Jag vet att det finns en hel drös med anledningar med borden till att jag borde vara kär i dig och framförallt det motsatta. Och det är bordena, bördorna som gör ont. Och där lär du mig massor, utan att du ens själv vet om det. Men innanför, bortanför allt detta, inne i mitt väsen älskar jag ditt väsen, bara sådär, utan anledning. Och jag lägger här ner alla borden och tillåter mig att älska dig, villkorslöst, så länge jag har lust.

Vi borde inte vara tillsammans. Vi borde inte alls. Jag är, du är och vi dansar på livets vågor, ibland tillsammans men för det mesta var och en för sig.

Playtime

Jag vill leka!!! Skratta, dansa, skoja, busa, leka helt enkelt….

Dagens synkronisitet

Bortsett från 444 och alla X jag ser överallt.

Gott och ont finns inte.
Relationer handlar inte om att få kärlek utan att ge kärlek.
Vill du få något att manifestera sig måste du bestämma dig för att det ska ske, att det redan sker, just nu. Och se till att det du bestämmer dig för är i enlighet med vad din själ vill ha annars är risken stor att du ändrar dig innan det har hunnit manifesteras…. typ…

Det är vi som bestämmer hur världen ska vara, trivs vi med den värld vi har eller ska vi ta och ändra våra tankar om den?

Kärlek!