Tunga masker

Han är den värsta sortens player. En sån som inte bara vill ha din kropp, han vill ha ditt hjärta också. Och han vill behålla det, trots att han inte har någon användning för det. Och han har krokat tag i en liten del av det och håller det kvar, trots att han inte alls förtjänar det.

Eller är han? Ny tanke. Varje gång jag träffar honom sätter jag upp en vägg av tankeanalys. Jag kan inte slappna av och bara vara. Analyserar mig, honom, henne. Rädd för att visa mig sårbar. Rädd för att agera på mina känslor och göra nåt dumt, förlora mitt rykte. Tassar på tå för att hon inte ska tro att jag flirtar med honom. För sån är ju inte jag herregud. Undviker honom, för att slippa den jobbiga känslan som uppstår, för att han inte ska tro något. Som att jag fortfarande skulle ha känslor för honom hmpf. Käck och glad och trevlig och robot. Hela min sköld sätts upp. På samma sätt som när jag träffar någon som tilltalar mig. För att slippa bli blyg och generad sätter jag på mig masken Josefine. Den charmiga, glada, inte-rädd-för-att-säga-vad-hon-tycker-även-om-det-är-en-komplimang personen. Med skämtsam självsäker distans. Autopiloten. Rädd för att visa mig sårbar.
Det är därför det blir så jobbigt att träffa honom. Och henne. Jag balanserar en tung mask och den går inte på autopilot, den styrs av ett stort tankemaskineri som inte vill göra minsta tabbe. För jag vägrar vara svag här. Nej jag vill vara stark och kärleksfull, omtyckt och respekterad av alla.

Och det viktiga här är inte hans beteende utan mitt antar jag…