Tjocka dimmor
maj 25, 2008
Livet hänger över mig som ett stort tungt Borde. Ett borde som hindrar mig från att hänge mig. Hinder hänger, hän-ger…
Sommaren är precis kommen, inte några stormsteg direkt, men solen visar sitt vackra ansikte alltoftare och värmer en aning i de isande vindarna.. Svårt att veta hur man ska klä sig, för det blir antingen för varmt eller för kallt eller både och. Och aldrig förr har hösten varit så närvarande i mitt sinne, hindrar mig från att leva i nuet, i sommarförväntan.
Något höll på att hända.. Något stort, viktigt, livsviktigt, en karmaprocess som var i antågande..
Men helt plötsligt släppte det, det ickeexisterande tog min uppmärksamhet i anspråk. Eller snarare la en slöja över mina ögon. För hur kan man vara fokuserad på något som inte finns? Jag letar i dimmor efter något jag inte vet om än. Varför kan jag inte bara släppa och bara vara? Längtan. Jag är inte där jag vill vara, men jag vet inte var jag vill vara, kan jag någonsin bli nöjd så? Om jag vet vad jag inte vill borde det väl inte vara så svårt att fundera ut vad jag vill, även fast jag inte vet exakt…. Eller? Och eftersom jag inte vet, är väl ändå det bästa att söka mig bort från det jag inte vill, göra något annat ett tag och förhoppningsvis kanske jag snubblar över det?
Det känns som att jag går igenom tjocka dimmor, verkligheten är ett töcken, den känns avlägsen, drömmen kunde var lika verklig. Jag är så långt utanför mig själv och jag vet inte hur jag ska hitta tillbaka. Åker hem på fredag.. Det behövs… Kanske är det det enda som behövs… Att komma hem? Jag längtar, längtar bort, längtar hem. Längtar efter mig, mina känslor, min kreativitet och verklighet…
