The Bodacious Bodach

Så var han framme igen. Igår skulle jag träffa Jennie vid tvåtiden, jag hade egentligen inte alls tid å träffa henne, jag hade tvättdag, disken var stor som ett monster och luktade lika illa, (vilket i sig är en helt annan fråga), det var sista dagen på den obligatoriska spelansvarsutbildningen och kylskåpet var tomt…. Vid halv två tittade jag på telefonen och tänkte att jag måste ringa Jennie, jag skulle bara göra det och det först. När det och det var gjort gick jag för att ringa men då var fånen borta. Jag letade och letade och letade, omöjligt.. helt försvunnen… Jag hörde den ringa lite tyst nånstans ifrån, lite retsamt sådär “Jag finns här nånstans men du kan inte ta mig på hela hela dagen”

Ibland dyker de upp, de små snattarna, de snor ens grejer och lägger dem på omöjliga ställen. Även om det känns som att de riktigt vill jävlas med en, så är det ju inte av illvilja. De vet liksom jag, att man ibland hellre vill göra roliga grejer istället för sådant som man borde, men om då alla förbindelser med det roliga försvinner… Vad gör man då? Ja.. då får man helt enkelt lov att ta tag i det som måste tas tag i. The Bodacious Bodach, finns det de som kallar honom, den lilla snattaren. Jävligt jobbig, men också väldigt bra att ha för sådana som jag.