Nu ska jag bli spåtant på riktigt! del 2

Mmm, faktiskt.. På lördag ska jag vara spådam på jobbet. Det är ju Alla helgona helgen och Halloween och allt vad det innebär. Så då kommer jag och mina tarotkort befinna oss i entren och tala med själar.

Det där med affirmationer är ju inte en helknasig idé va…

Dagens tarotkort

10 i stavar

Bördor, för mycket jobb och för lite lek. Att ta på sig för mycket. Att inte kunna tänka klart.

Mensdags snart, in i dimman igen.

Det var en gång…

En ung kvinna, med en stor gåva. Hon kunde se rakt in i människors hjärtan. Men medans hon ännu var ung blev det svårt att separera vad andra kände från det hon själv kände.
En dag träffade hon en man på en häst, han bjöd henne att sitta upp men när hon tog hans hand ringlade en orm ur hans ärm och högg henne i armen. Giftet spred sig i hennes kropp och grumlade hennes syn. Men den djupa smärtan och töcknet som skiljde henne från resten av världen fördjupade hennes egna känslor och förstärkte hennes medvetenhet om sina egna känslor. Hennes hud flagnade och föll av och under växte en hårdare hud fram som kunde skydda henne från hårdare väder och vind men som saknade den känslouppsugande förmågan hon tidigare haft. I flera år vandrade hon runt med denna grumligare syn.
Så mötte hon ännu en man på en häst, han bjöd henne att sitta upp men ångrade sig och skänkte henne istället en mask. Masken var vacker, den log ett fantastiskt leende och utstrålade charm och självförtroende, men medan tiden gick blev masken tyngre och tyngre att bära på tills den en dag var så tung att den började göra ont. Hon släppte masken och lät tårarna falla över ett sårat ansikte.
Tårarna läkte hennes sår och sköljde en del av ormens gift ur hennes kropp. Men så fort hon började se, och känna och förstå slog strängar an toner i hennes hjärta som gjorde henne rädd och spred giftet i hennes kropp och grumlade hennes syn igen.

Hmm, hur ska dennna saga sluta? kommer det en tredje man? Kan hon finna sin balans? Kommer kvinnan kunna skåda igen? Och kan hon då se och vara på samma gång?

Ord

En dag kommer dikten tillbaka, en trollpacka sa att det enda sättet att väcka sig när man frusit fast är att fortsätta skapa, även fast man inte tycker om det man skapar eller inte har något syfte med det eller inte förstår det.

I söndags kom denna till mig:

En vacker höstdag
En plats under ett träd
I grenarna leker solen
Mot dammen singlar gula löv

Idag är det jag och ingen annan
Idag viskar träden lugnande
Medan löven dansar i vinden
Och bildar cirklar på vattnet

I magen råder oro
Inför en nalkande morgondag
Men här i solen står tiden stilla
Och det enda som räknas är jag

Idag kom denna

En glimt av ett gryningsljus
och en röst som ingenting sa
Förbryllad i själens hus
Aningslös var det jag va

Hon nynnade en mjuk melodi
medan en falskhet smög sig in
Och sjöng att livet går förbi
Men vem tar hand om själen din?

Det handlar bara om att börja…

Nu ska jag bli spåtant på riktigt

Gammal idé i nytt format… Jag spår ju i tarotkort. Men jag behöver få öva lite, tänkte ett tag att jag skulle fråga en kvinna som har en butik på hornsgatan om jag inte kunde få praktisera litegrann hos henne. Så nu slog det mig att internet är ju ett bra forum, kanske skulle man kunna starta en tarotblogg eller införa lite smått i denna.

Så.. Du som snubblar förbi och råkar bära på en fråga, droppa den till mig så lägger jag lite kort till dig och publicerar svaret här. I förutsättning att jag får reda på hur mycket rätt jag hade.

Idag tar jag inte ansvar för nånting!

Jo.. ok då.. för det lilla jag får reda på och för att vara trevlig mot alla förvirrade själar som tar sig hit..

Trots en veckas småkaos, mycket att göra och en massa fel och strul höll jag näsan över vattenytan och ögonen fria från tårar, kände mig stark och landad. Men så igår gick det snett, ett fel som bara handlade om stress och ett feltryck, men likväl var det Mitt fel. Det var ingen som glömt tala om något för mig det var rätt och slätt mitt fel. Och jag tycker inte om att göra fel, jag tycker inte om när det naggas på mitt rykte.. För mig själv får jag gärna ha fel och laster men alla andra ska helst tycka att jag är felfri.. Jo.. jag vet.. Jag säger alltid till alla andra att de inte ska vara så taskiga mot sig själva och inte piska sig själva så hårt för att de är mänskliga. Men det hindrar inte att det kändes otroligt jobbigt.

Idag befinner jag mig inte på jobbet utan i en relativt öde trailer i anslutning till Stockholm Open, mitt enda ansvar är att inte gå härifrån utan att någon är här och att vara trevlig mot människor. Och jag tar inte på mig ett jota till.