Borde han inte höra av sig snart?

Fan då..
Han var ju trevlig…
Jag sa åt mig att inte engagera mig, att det får gå som det går, om han vill så kan vi ju träffas igen. Om han hör av sig så ska jag vara tillmötesgående nog att svara. ”Om han hör av sig så vill jag gärna träffa honom igen men jag orkar inte engagera mig själv..” Så sa jag till mina kollegor.
Men nånting börjar hända i mig. Min romantiker har äntrat scenen, hon tittar på glittret i snön och vitklädda rönnbuskar och vill dela upplevelsen med någon. Hon sneglar på telefonen och hoppas att det ska vara något spännande där. Och jag känner att de rosa glasögonen inte ligger långt borta. Och hon har fått mig att fundera på om jag var för kall? Om jag borde visa mer intresse. Om jag låter denna slippa ur mina händer genom att inte göra något. Och jag är rädd för att jag snart ska börja måla falska fantasibilder, skapa illusioner som i sin verklighet lämnar en bitter eftersmak. Så jag sitter här med huvudet kallt och hjärtat varmt och sneglar på telefonen.
Borde han inte höra av sig snart…? Eller borde jag…?

Meeeen..

Vad jobbigt det är att leva då…

Ikväll ska jag på dejt, det har jag inte varit på vääääldigt länge och jag är apnervös. Tänk om det blir sådär jobbigt tyst, eller ännu värre tänk om han faller för mig och jag måste säga nej… Hua vad jobbigt…..

Veckans affirmation

”Jag känner glädje och meningsfullhet i det jag gör”

If life was a lovestory

Vissa saker gör fortfarande ont, någonstans djupt därinne.

 Jag tror att det jag sörjer är min fallna illusion om kärlek. Medan en del av mig undrar om det inte är vår mänsklighet, med alla våra försvar, tankar och sinnesrörelser som står i vägen för kärleken.

Livet är inte som på film.

Är det jag känner inom mig en sanning eller en dröm, en fantasi, en kärlekssaga?
Mitt realistiska jag berättar för mig att han finns kvar i mina filmromantiska drömmar endast pga att jag aldrig fått träffa honom igen och verkligen se att det inte var vi två som var menade. Som med Giorgio eller som med Jonas.
Mitt filmromantiska jag fäller tårar för att våra egon stod i vägen för oss.

Om livet vore en kärlekssaga vore han min själsfrände.

Så tändes ljuset i biosalongen.