Fredagstankar

Fredagkväll och snart är det mensdags, vilket innebär att jag sitter här och smådeppar. Funderar på vart glädjen tog vägen, hur tam jag har blivit, vad jag behöver göra för att väcka mig och hur man markerar revir.

Jag tänker på de glittriga ögonen hos två kollegor. Snälla, småbusiga, glada, glittrande, vackra. En gång var jag också sån. Kanske är jag fortfarande. Men jag är inte glad, inte dansande, inte smågalen som jag alltid varit. Inte lika mycket iaf. Och jag trivs inte.

Jag funderar på passion, glädje, hängivelse, att göra det man verkligen vill. Utan att tveka. Att inte tänka på de sociala konventionerna.

Och jag funderar på hur man gör när man avväpnar en giftig tunga. Hur säger man ifrån när man blir ”lilla-gummad” och bedd att lugna ner sig när man är uppspelt, inte stressad. Hur övervinner man någon som manipulerar? Någon som bakom ett skratt som klingar falskt försöker göra sig överlägsen?

En karl och en rosakofta

En rosakofta!

Ja.. Jag vet att jag kunde f ått honom då om jag velat och att jag hade fått honom så lätt om jag försökt. Men det gjorde jag inte.

Och nu har han gått och skaffat sig en rosakofta!

Det rimmar illa….

Torsdags-sms-besluts-ångest

Jag borde ha träffat honom i söndags.. Då var jag kåt och glad. Idag känns livet som en uppförsbacke, jag vill varken komma till second base eller slå en homerun.. Jag vill ha en kram, inte en kyss. Jag är lite rädd dock att han inte tål så många dissar till pojken…

Is it now or never?

”Okej. Då skiter vi i det. Sov gott. ”

Är fiskelinan för lång nu? Hur halar jag in honom igen? Vad svarar jag på detta?