Grå morgon

Det är morgnarna som är värst. På kvällen känns allt lättare, klarare, rättare. På morgnarna är det bara grått, tyst, kallt. Dagens kritiska ljus lyser på mig men berättar ingenting.

Jag vill att tiden ska gå fortare och jag vill att den ska stå stilla. Jag vill inte vänta men jag hänger inte med.

Ett frö

Det har börjat växa i vår vask, bland all skit, där gjorde fröet det bästa av all skit och trotsade alla faror och började växa.

Det går inte att blunda för svårigheter, det är bara att vara i nuet, kämpa, känna, erkänna sina känslor och tankar och ta sig igenom det.

Mmm

Det går fort när det går undan.

Det är bara jag.

För många röster rörde sig i mitt huvud, det var förnuftet, det var egot, det var den inbillade rösten om vad som är passande, det var den uppfordrande rösten om att våga, det var alla de jag kände och jag hörde inte vad det var jag kände. Hörde dem surra, säga saker, tankarna vred sig i miljoner olika riktningar och jag ville bara släppa det, men kunde inte.
Jag försökte fråga mig vad jag ville, surret fortsatte, jag frågade igen och igen och igen och jag tittade på situationen och kände efter. Till slut kom det fram, ånger. Vad var det jag ångrade? Situationen? Nej. Hanna sa det så bra, att jag började intelluktalisera, att jag ströp det med mina tankar och avbröt det utan att se vart det kunde ha lett. Och jag ångrade det även om konsekvensen inte hade varit passande eller sårat mig.
Jag trodde jag skulle förlora något bara för att han skulle vinna något.
Jag ångrade att jag ströp flödet istället för att följa det.
Nu hade jag känslan, jag såg den, begrundade den, kunde ändå inte släppa, för viljan fanns kvar, flödet tryckte på någonstans ifrån och jag frågade mig själv vad jag ville, vad jag ville, igen och igen och så kom svaret. Du måste avsluta, låta flödet flöda klart. ”Det är redan försent” väste skuggan i mitt huvud. ”Må så vara”, tänkte jag och vännerna fick spegla tillbaka och avslöja skuggan. Lekfullhet var nyckelordet från början, lekfullhet lät flödet flöda igen, ett sms for iväg i världsalltet och jag kunde släppa.
Nu kan jag också glädjas åt det hela. För det handlar inte om någon annan, det handlar om mig.

Dagens tarotkort

Osho Zen – The queen of fire, sharing.

The Queen of Fire is so rich, so much a queen, that she can afford to give. It doesn’t even occur to her to take inventories or to put something aside for later. She dispenses her treasures without limits, welcoming all and sundry to partake of the abundance, fertility and light that surrounds her.

When you draw this card, it suggests that you too are in a situation where you have an opportunity to share your love, your joy and your laughter. And in sharing, you find that you feel even more full.

There is no need to go anywhere or to make any special effort. You find that you can enjoy sensuality without possessiveness or attachment, can give birth to a child or to a new project with an equal sense of creativity fulfilled.

Everything around you seems to be ”coming together” now. Enjoy it, ground yourself in it, and let the abundance in you and around you overflow.

Jamen.. ja.. precis så…

Lycka

En vis man sa en gång att man blir bra på det man övar på, övar man på att gnälla blir man väldigt bra på det, det går utan att man tänker på det och att man kan öva på att vara lycklig och harmonisk.

Och visst är det så… Man blir bra på det man övar på, man får det man fokuserar på, det är ju det som the secret handlar om.

Jag känner mig lyckligare och starkare än på mycket länge, om ens någonsin, just nu.

Jag är hemma nu, på riktigt. Nu skulle jag kunna bege mig vartsomhelst och ändå vara hemma. Jag älskar mig själv och accepterar mig själv, hela mig. Jag ”står inte över sånt” som jag gjorde förrut.
Jag är.

Embrace thyself!

Jag vet inte om jag riktigt orkar skriva de stora ord och insikter som rör sig i mitt inre just nu. Men det handlar om att tycka om mig själv, vara mig själv och acceptera mig själv sådan jag är, hela mig. Att förstå hela mig. Att jag inte kan jobba bort bitar av mig själv, för då tappar jag mig själv, utan istället förvandla det destruktiva till något konstruktivt.