Hösthimmel

Jag tror att jag för första gången på väääldigt länge är kär utan att vara olycklig. Och detta trots att jag inte har någon aning om vad föremålet för min affektion känner för mig eller om det ens är det minsta möjligt att vi kan vara tillsammans i slutändan.

Men jag antar att universum lärt mig att det inte handlar om någon annans känslor, utan om mina.
Utanför fönstret går solen ner över höströda löv och färgar himlen i de mest romantiska färger. Älvan på min ena axel dansar, skrattar, sjunger och ler och på den andra sitter  fågeln och gosar kärleksfullt mot min kind.
Det är en bra kväll.

Ok jag erkänner…

Att jag tycker om dig. Att jag älskar din lekfullhet, ditt allvar, ditt djup, ditt leende, dina ögon, ditt fåniga skratt, dina matvanor, haha, ditt sätt att leva. Att jag fascineras av ditt sagoväsen. Att jag beundrar din lättsamma attityd. Att jag tycker om din vilda spontanitet. Att jag förtrollas av ditt trummande och att din röst får min kropp att pirra och mitt kattjag att spinna.

Och så 10 minuter senare…

Aj!!!

Jag slår för det mesta inte på andra, jag slår på mig själv, men jävlar vad hårt jag slår..

Aj!!!

Det som gör mest ont är när jag tänker att jag själv sabbat för mig.

Och jävlar vad ont det gör…

Så dansar vi…

Jag har känt när jag sett på dig ibland, att vi hör ju ihop på något vis. Vi passar ju ihop på något sätt. Men det är så mycket saker i vägen, så mycket bråte, så mycket anpassning, så mycket rädslor, så många borden, så många rädslor för borden. Så långa avstånd. Så mycket som hindrar oss att se det som verkligen är där.

Jag vet inte ännu vem du är för mig, men det är ok. Jag försöker inte sätta mig över mina känslor för dig. Jag vet att det finns en hel drös med anledningar med borden till att jag borde vara kär i dig och framförallt det motsatta. Och det är bordena, bördorna som gör ont. Och där lär du mig massor, utan att du ens själv vet om det. Men innanför, bortanför allt detta, inne i mitt väsen älskar jag ditt väsen, bara sådär, utan anledning. Och jag lägger här ner alla borden och tillåter mig att älska dig, villkorslöst, så länge jag har lust.

Vi borde inte vara tillsammans. Vi borde inte alls. Jag är, du är och vi dansar på livets vågor, ibland tillsammans men för det mesta var och en för sig.

Playtime

Jag vill leka!!! Skratta, dansa, skoja, busa, leka helt enkelt….

Dagens synkronisitet

Bortsett från 444 och alla X jag ser överallt.

Gott och ont finns inte.
Relationer handlar inte om att få kärlek utan att ge kärlek.
Vill du få något att manifestera sig måste du bestämma dig för att det ska ske, att det redan sker, just nu. Och se till att det du bestämmer dig för är i enlighet med vad din själ vill ha annars är risken stor att du ändrar dig innan det har hunnit manifesteras…. typ…

Det är vi som bestämmer hur världen ska vara, trivs vi med den värld vi har eller ska vi ta och ändra våra tankar om den?

Kärlek!