Om inre vetande och rädslor

Det händer ibland, väldigt sällan nuförtiden förstås, att jag jagar upp mig själv och blir riktigt rädd. För demoner, inkäktare eller omkringstrykande massmördare. När jag var tonåring lärde jag mig att hantera den rädslan genom att slå en cirkel av ljus runt mig och kalla på mina egna skyddsandar. Och när jag har tvivlat på deras existens har min logik ändå vunnit i och med att jag kunnat säga mig själv att om de r overkliga så är definivt också alla demoner det och i den tryggheten har jag funnit lugn och harmoni igen.

På min tantrayoga håller vi på med muladhara chakrat eller rotckakrat som man också kallar det. Det är det chakra som  styr över vår överlevnad och självklart vilar alla våra rädslor gällande livet och kroppen där. Det började med första veckan att jag kände mig väldigt aggressiv och jag reflekterade lite över vart all ilska kom ifrån och hur svårt det var att bibehålla mitt lugn och den harmoni jag känt så mycket dagarna innan. Sen dök paranojan upp. Hade mardrömmar och en rädsla för mörkret som jag inte upplevt på år och dagar. Vågade knappt gå runt i lägenheten och dubbelkollade x antal gånger att dörren var låst. Effekterna av att väcka blockerade energier i rotchakrat – obefogad rädsla, mardrömmar och aggressivitet. Jahapp, där fick det sig en förklaring då… Och hur löser man det då? Genom att fortsätta med samma asana-s (yogaställningar) som väckt skiten och att affirmera trygghet så klart!

Den tonåriga Josefine var inte så dum hon… Jag hittade en gammal dagbok från åttan, så mycket vishet som gömde sig där, inte så mycket konkret handlande efter den visheten, men vetskapen fanns där redan då. Och Hanna sa det så bra för ett tag sen. ”Du litar så mycket på alla andra men innerst inne vet du redan allt, du måste börja lita på dig själv!” Och ja, så är det nog. I mitt hjärta bor all sanning, det vet jag ju, jag har bara glömt bort det.

Harmonisk dag

Att vara passionerad öppnar upp hjärtat.
Så mycket kunskap det finns att hämta, så mycket som är intressant och i finnandet av det som är intressant öppnar det upp suget att veta mer om det som ligger i periferin också.
Och entusiasmen öppnar hjärtat för kärlek och glädje och överflöd som man vill sprida runt sig som gåvor, som frön. En harmoni har infunnit sig och en enorm tacksamhet.

Tack för alla dörrar som öppnas, alla underbara människor jag får möta på min färd genom livet och tack så hemskt mycket för internet!

Hjärnsnurr

Snurr snurr snurr.. Varför gick jag fel där? Och varför såg han ut som honom? Är han här? Borde jag göra något nu? Vad känner han? Vad känner jag? Vad är meningen? Vad är meningen med livet? Finns det ett rätt sätt? Finns det en mening? Vem är jag? Vad vill jag? Och spelar det någon roll egentligen? Vad är klart? Vad är drömmar? Vad är tankar? Vad håller jag på med?

Ibland är allting kristallklart eller åtminstone kärleksfullt och tålmodigt väntande på klarhet. Och ibland så lägger sig huvudet i… Dimmor mina vänner, de har vi pratat om förr…

När tanken tystnar får hjärtat tala.