Hösthimmel

Jag tror att jag för första gången på väääldigt länge är kär utan att vara olycklig. Och detta trots att jag inte har någon aning om vad föremålet för min affektion känner för mig eller om det ens är det minsta möjligt att vi kan vara tillsammans i slutändan.

Men jag antar att universum lärt mig att det inte handlar om någon annans känslor, utan om mina.
Utanför fönstret går solen ner över höströda löv och färgar himlen i de mest romantiska färger. Älvan på min ena axel dansar, skrattar, sjunger och ler och på den andra sitter  fågeln och gosar kärleksfullt mot min kind.
Det är en bra kväll.

Han var bara förtjust

Han blev jätteförtjust, glad, ville bara vara nära, röra vid. Och han uttryckte sin förtjusning utan att bekymra sig. Han la ingen värdering på sig själv eller sina känslor. Han bara var där, nära. På ett väldigt otvunget och självklart vis.

Och så klart var det mig han blev förtjust i, för att visa mig att det är så lätt egentligen. Känna, hjärta, vara, utan en massa tankar om hänsyn och passande eller opassande, rätt eller fel.

Han var bara förtjust.
Det var fint.

Att följa hjärtat

Oavsett vad.

Kanske inte så lätt. Men nödvändigt. För oss alla. De flesta av oss har glömt var det sitter nånstans, kan inte höra dess röst, tyngda som vi är av egon, borden, normer, skuld och falska önskingar som vi kanske borde ha men egentligen inte har.

Jag ska följa hjärtat nu, oavsett vad. I de små som o de stora besluten, det går inte annars, jag måste veta vart det sitter, jag måste få höra dess röst.

I want to break free

Det pirrar i kroppen. Jag börjar förstå det som jag egentligen alltid vetat men glömt bort. Det handlar om glädje, spontanitet, gränslöshet, att inte göra som alla andra. Någonstans djupt inom mig börjar något spira. Min egen vilja, mina drömmar börjar ta form. Form utanför formen.

En sovande rebell är väckt. Men han har precis börjat kisa med ögonen mot solen, full av livsglädje, egensinnighet och kraft. Jag tror han tänker sträcka på sig lite, gona sig och mysa lite i solen innan han börjar agera…

Fröken borde sitter fortfarande på mina axlar och försöker vrida mitt huvud någonstans utan att hon vet vart. Men jorden under skakar, mullrar lite, hon tittar runt sig lite oroligt, letar efter lockbeten.

I kroppen pulserar blodet, energi, ljus. Det strålar ut från mina händer. Jag vet. Och jag vet att jag inte behöver veta det jag inte vet. Men jag tillåter mig känna det jag känner, försöker se vad det är jag vill, inte vad jag tror att jag vill eller vad andra vill att jag vill. Vad är vilja, vad är motstånd, vad är rädsla?

Att lyssna till mig och till livet, som talar i symboler till mig och ju mer jag lyssnar desto tydligare talar rösten i mitt hjärta.

Ledorden just nu är: Lekfullhet, egensinnighet, glädje, vilja, spontanitet, gränslöshet, att lyssna inåt och utåt.

Trädgårdsmästare

Vilken vacker symbolik! Han skapar genom att ge tillbaka. Vad fint!

Det kanske börjar gå åt rätt håll nu….

Liv

Smaka, flöda, liv, leva, känna, kittla, leka, katt, blomma, blomstra.

Att klättra i träd

Igår, på väg hem från systembolaget fick jag syn på ett träd som lutade sig ut över sjön. Jag kände ett sug att klättra upp i trädet och sitta dinglande med fötterna över vattnet. Jag såg framför mig hur jag klättrade upp, hur jag satte mig på en gren, grenen bröts av, jag föll rakt ner i vattnet och blev dyngsur! Och en längtan… Vad levande jag skulle känna mig då, tänkte jag innan jag traskade vidare.

Det är någonting som händer med mig just nu… Jag klarar inte av gränserna längre, jag måste in i livet och flöda, använda huvudet till det det är menat och hjärtat till det det är menat. En man på festen igår sa till mig att ju klarare drömmar och visioner man har desto närmare insikt är man. Mmm, insikten är nära nu, inte här än, men det rör sig på insidan, livslängtan….

Affirmationsord

Glädje
Hängivelse
Dansande
Smågalen
Skapa
Entusiasm
Kreativitet
Babygrässtråsglädje
Lekfullhet
Inspiration
 

Man kanske…

skulle börja studsa studsmatta som motion…

Lycka

En vis man sa en gång att man blir bra på det man övar på, övar man på att gnälla blir man väldigt bra på det, det går utan att man tänker på det och att man kan öva på att vara lycklig och harmonisk.

Och visst är det så… Man blir bra på det man övar på, man får det man fokuserar på, det är ju det som the secret handlar om.

Jag känner mig lyckligare och starkare än på mycket länge, om ens någonsin, just nu.

Jag är hemma nu, på riktigt. Nu skulle jag kunna bege mig vartsomhelst och ändå vara hemma. Jag älskar mig själv och accepterar mig själv, hela mig. Jag ”står inte över sånt” som jag gjorde förrut.
Jag är.