Svadhistana

I början av min tantrakurs berättade lärarna för mig att när vi börjar göra våra övningar kommer det sätta igång energier som även kommer visa våra mörkare sidor, som dessförinnan kanske varit undanträngda eller dolda bakom annat krafs.

Under muladharaövningarna blev jag mörkrädd och  fick se att jag har problem med att ta tag i saker och ting. Ligger fortfarande efter mitt eget schema efter de veckorna men jag får nog ihop det till slut. Nu är vi inne på svadhistana, sakralchakrat. Och jag börjar det hela med att må skit och tycka att mitt liv inte har någon mening och jag lyckas på något vis göra mig såpass osams med mina två bästa och äldsta vänner att det känns som att de gått från att älska till att hata mig. Och min lilla last, mycket lilla för den är väl ganska betydelselös egentligen har gett sig tillkänna igen, trodde ännu en gång att jag kommit över min affektion för slemmiga playertyper, men nejdå. Med svadhistana i rörelse är det väl dags att fejsa det och se efter vad det egentligen är för något.
Svadhistana chakrat styr över sex, vatten, njutningssökande, relationer och relateranden, känslor, inre reflekterande av yttre omständigheter osv.

Det känns som tornet i tarot. Alla gamla ohållbara strukturer måste rasa för att något nytt och strabilare ska byggas fram.

Positivt är iaf att min intuition börjar bli starkare och jag har märkt en viss klarhet i uppfattningen om mig själv. Och även om det är jobbigt så är det intressant att så mycket kan hända på det psykiska planet och även i yttre omständigheter som det inte känns som att man riktigt rår över pga att man ställer kroppen i några positioner en stund om dagen.

Och rebellen som jag pratade om tidigare. Han är här nu och han är vaken och jag tror inte att det finns så mycket jag kan göra för att stoppa honom nu… Jag ska fram, den sanna delen av mig, även den som är jobbig och plågsam och alla onaturliga beteendemönster jag dragit på mig genom åren läggs i det kritiska dagsljuset. För att annars kan jag inte utvecklas till min fulla potential och det är dags nu.

Dagens tarotkort

Osho Zen – The queen of fire, sharing.

The Queen of Fire is so rich, so much a queen, that she can afford to give. It doesn’t even occur to her to take inventories or to put something aside for later. She dispenses her treasures without limits, welcoming all and sundry to partake of the abundance, fertility and light that surrounds her.

When you draw this card, it suggests that you too are in a situation where you have an opportunity to share your love, your joy and your laughter. And in sharing, you find that you feel even more full.

There is no need to go anywhere or to make any special effort. You find that you can enjoy sensuality without possessiveness or attachment, can give birth to a child or to a new project with an equal sense of creativity fulfilled.

Everything around you seems to be ”coming together” now. Enjoy it, ground yourself in it, and let the abundance in you and around you overflow.

Jamen.. ja.. precis så…

Nu ska jag bli spåtant på riktigt! del 2

Mmm, faktiskt.. På lördag ska jag vara spådam på jobbet. Det är ju Alla helgona helgen och Halloween och allt vad det innebär. Så då kommer jag och mina tarotkort befinna oss i entren och tala med själar.

Det där med affirmationer är ju inte en helknasig idé va…

Dagens tarotkort

10 i stavar

Bördor, för mycket jobb och för lite lek. Att ta på sig för mycket. Att inte kunna tänka klart.

Mensdags snart, in i dimman igen.

Nu ska jag bli spåtant på riktigt

Gammal idé i nytt format… Jag spår ju i tarotkort. Men jag behöver få öva lite, tänkte ett tag att jag skulle fråga en kvinna som har en butik på hornsgatan om jag inte kunde få praktisera litegrann hos henne. Så nu slog det mig att internet är ju ett bra forum, kanske skulle man kunna starta en tarotblogg eller införa lite smått i denna.

Så.. Du som snubblar förbi och råkar bära på en fråga, droppa den till mig så lägger jag lite kort till dig och publicerar svaret här. I förutsättning att jag får reda på hur mycket rätt jag hade.

Inget nytt på himlen

Men massor i själ och hjärta…

Jag och Mir spådde lite i söndags. Kärlek är ju ett alltid lika intressant tema. Jag kände mycket väl igen korten, de har en tendens att dyka upp i mina kärleksläggningar. Ändå tror jag att jag aldrig förstått dem så bra som nu. Eller förstått varje gång men inte riktigt velat veta vad som krävs av mig. För modet är essentiellt och jag känner mig inte speciellt modig. Min mask som jag måste släppa, mitt hölje för ögonen som måste falla, och våga se igen och våga bli sedd. Och våga lita till att som jag själv alltid säger ”Folk kan ta ansvar för sin egen besvikelse”. För att lära mig var balansen ligger, för att lära mig hur mycket jag kan ge av mig själv och vart gränserna går. För att lära mig en lektion så tung och livslång att jag helst nästan låter bli.
Mod var det Fin….

Mod!